Tankar kring schablonbeskattning av kapital

Jag har sett några tweets senaste veckan kring statslåneräntan och beskattning av ISK bland annat och tänkte att jag i detta inlägg skulle utveckla mina tankar kring ämnet. 

Även detta bra och tänkvärda inlägget av Miljonär Innan 30 inspirerade mig i sammanhanget och är mycket läsvärt.

I Sverige så är vår schablonbeskattning av kapital utformad utifrån en del principer som jag förstår/minns det. Beskattningen sker oavsett vinster eller förluster vilket är smidigt sett till att du slipper deklarera transaktioner men är förstås en klar nackdel i sämre tider när avkastningen är negativ.

Schablonbeskattningen utgår från en "schablonmässig avkastning" i form av statslåneräntan som beräkningsgrund. Som jag förstått det så ska statslåneräntan utgöra "riskfri ränta" i någon mening även om korrelationen mot de sparkonton med högst ränta sannolikt inte är helt perfekt.

Jag tycker att det var en rimlig konstruktion ursprungligen där det innebär att om du investerar till låg risk blir beskattad ungefär likvärdigt jämfört med fritt sparande där 30 % av vinst/utdelning/ränta beskattas. Lyckas du avkasta mer än den riskfria räntan så får du lägre beskattning jämfört med motsvarande fritt sparande och för det så får du betala i form av utebliven rätt till förlustavdrag. Så långt ganska rimligt upplägg tycker jag.

Pensionsprodukter (tjänstepension, privat pensionsförsäkring och IPS) schablonbeskattas enligt liknande princip som ovan men med 15 % vilket anses vara skattegynnat i sammanhanget. Dessa produkter har dock en stor nackdel enligt mig då du betalar inkomstskatt på uttagen (från 55 års ålder) vilken är okänd i förväg. Oddsen för lägre inkomstskatt i framtiden än högre är nog inte så goda i skrivande stund tyvärr tror jag.

För investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring (KF) så adderas numera 1 procentenhet till statslåneräntan som sedan schablonbeskattas med 30 %. Denna konstruktion medför att det är numera direkt ofördelaktigt att investera i lågriskalternativ i dessa sparformer. Vidare så blir det extra surt vid negativ avkastning. Denna "extrabeskattning" tycker jag inte om gällande småsparande och skulle kunna tänka mig detta upplägg istället:

Kapital upp till 200 000 (summan kan diskuteras, sannolikt bäst att koppla till prisbasbelopp eller likvärdigt) ska vara skattefritt. Detta ger stora incitament för att flera skaffar sig en ekonomisk buffert och utebliven beskattning medför möjlighet till investeringar med låg risk/avkastning.

Kapital mellan 200 000 - 5 000 000 schablonbeskattas som idag utifrån 30 % av statslåneräntan men utan påslaget på 1 procentenhet.

Kapital mellan 5 000 000 - 15 000 000 schablonbeskattas som idag utifrån 30 % av statslåneräntan och med påslaget på 1 procentenhet.

Kapital >15 000 000 schablonbeskattas som idag utifrån 30 % av statslåneräntan och med påslag på 1,5 procentenhet.

Man kan förstås diskutera/förhandla om nivåerna ovan men konceptet där bra incitament ges till sparande i stort och där de framgångsrika bidrar något mer tror jag skulle kunna fungera väl på lång sikt för alla parter.

Är det rätt att beskatta redan skattade pengar?

Vad som beskattas och hur är förstås en komplex fråga och visst finns det sannolikt åtgärder på besparingssidan man kan vidta i skrivande stund oavsett utformning av beskattning.

Vi har idag redan "skatt på skatt" i form av moms, punktskatter, boendeskatter och kapitalskatter bland annat. Är dessa rimliga? Jag går inte djupare in på moms, punktskatter och boendeskatter men en "försiktigt progressiv" beskattning av kapital enligt mitt förslag ovan tycker jag är rimlig, speciellt om ränteavdragen är kvar i någon form vilket är sannolikt i dagsläget.

Progressivitet och pragmatism

Jag har på ålderns höst kommit till insikt att viss progressivitet och pragmatism är rationellt och att kompromissa över blockgränserna är nog relativt gynnsamt på längre sikt. Ett bra exempel på detta är pensionsgruppen som jag tycker har lyckats väl i sitt uppdrag även om man kan skruva lite till på vissa detaljer. Jag skulle gärna se liknande initiativ avseende sparande- och boendepolitik för att nämna några områden.

Min politiska hemvist är liberalismen. När jag var yngre så var min inriktning mer mot det "nyliberala" och jag prenumererade på Nyliberalen och hängde på Frihetsfronten/"Laissez-faire" vid något tillfälle. Ett tag var jag nära på åt det anarkistiska hållet med motton som "skatt är stöld" på ena sidan och "fri invandring" på andra sidan. Jag tilltalades av de humana/fria inslagen i ren liberalism och tyckte att dessa övervägde behovet av en större omfördelningspolitik.

Sedan i takt med ålder och (kanske) visdom så har jag kommit fram till att demokrati är det minst dåliga styrelseskicket för ett geografiskt område. Givet detta så kan man tänka sig att lösningar i mitten av den politiska skalan har störst chans att lyckas på sikt och utfallet blir acceptabelt för större delen av befolkningen. Därav att jag är för pragmatiska lösningar och grundtrygghet för alla i befolkningen samt utökad trygghet för de som inte kan försäkra sig på den fria marknaden till följd av kroniska tillstånd som man inte råder över exempelvis. 

Blocköverskridande lösningar möjliggörs om man kan acceptera en viss försiktig progressivitet i beskattning tror jag. Förvisso bidrar redan den som har större beskattningsunderlag mer än den med mindre givet samma procentuella beskattning men sannolikt finns det ändå utrymme för en viss progressivitet utan att incitament blir felaktiga tror jag. 

Progressivitet kan slå fel om den är för uppskruvad och ett exempel på det var värnskatten som sannolikt minskade incitamenten för extra arbetsinkomster för de som tjänade över den då aktuella brytpunkten. Lyckligtvis slopades denna skatt relativt nyligen till följd av en blocköverskridande kompromiss. I sammanhanget kan jag fortfarande tycka att skatten på arbete är för högt för de flesta och sänkt inkomstskatt såväl som arbetsgivaravgifter tror jag skulle gynna sysselsättningen bland annat. 

Sammanfattningsvis

Sverige har onekligen stora utmaningar framåt och behovet av "rationell" beskattning såväl som effektivt utnyttjande av gemensamma resurser lär vara stort över tid.

Jag tror långsiktigt hållbara lösningar för nödvändiga och viktiga områden gynnas av breda uppgörelser.

Ett schablonbeskattat sparande som gynnar småsparare men som ändå är konkurrenskraftigt internationellt sett för de med större kapital tror jag vore gynnsamt för alla parter.

Vad tycker du om schablonbeskattning av kapital och vad tror du är långsiktigt bra lösning kring detta?

Detta inlägg är skrivet med syfte om att vara transparent och öppen med mina tankar kring sparande, investeringar och enskilda innehav men ska inte ses som någon form av rådgivning eller rekommendation om enskilda aktier eller investeringsstrategier.

Finansiella instrument kan både öka och minska i värde. Det finns en risk att du inte får tillbaka de pengar du investerar. Innan du investerar i en aktie bör du själv läsa på fakta och bilda dig en egen uppfattning.