Mitt "förhållande" till preferensaktier började för drygt ett och ett halvt år sedan i och med att jag fick tilldelning av Amastens nyemission av "preffar".
8% direktavkastning och kvartalsvis utdelning lät förföriskt i mina ögon och det låter fortfarande bra. Just Amastens preferensaktier har klarat sig relativt väl då bolaget visat sig ha en stabil intjäningsförmåga.
Under det senaste året har marknaden översköljts av diverse aktier i denna kategori och jag tycker mig kunna dra vissa slutsatser nu vilket har ändrat min syn något på tillgångsslaget.
De "säkra" preffarna (5-7%) är ganska volatila (runt 30-35%) och står lägre nu än för ett år sen trots att den riskfria räntan har sänkts rejält och inflationen är nära 0.
Varför då?
Bolagsrisken är förstås högre här men det tycks inte synas i volatiliteten.
Om vi tar och jämför SAS- och Klövern Pref (den senare anses som en av de "säkrare") med Telia samt index så framträder en intressant utveckling:
Om man enbart studerar grafen ovan så tycks inte Klövern Pref ha så många fördelar. Utdelningarna är förvisso inte inräknade här men då Telia och Klövern har ungefär samma direktavkastning så ligger nog Telia något bättre till i alla fall.
Denna "insikt" har fått mig att sälja av de flesta aktier i min "preff"-samling på sistone, speciellt de som inriktade mot fastighetsmarknaden och satsat på stamaktier och preferensaktier som avkastar högre och har lägre volatilitet.
Jag kan mycket väl ha fel i min analys och slutsats och vi får se vad som händer framöver med allas våra preferensaktier, rimligen borde det ske en uppvärdering fundamentalt om låga räntor består, och vi såg vissa tendenser till uppvärdering som i fredags då FED justerade sin räntebana duvaktigt.
Det som ofta händer när uppvärdering sker är att det då tillkommer nya preferensaktier på marknaden vilket missgynnar de befintliga tycks det som.
Vad ser ni för fördelar med exempelvis Klövern-, Balder- och Hemfosa preferensaktier jämfört med exempelvis Telia?
8% direktavkastning och kvartalsvis utdelning lät förföriskt i mina ögon och det låter fortfarande bra. Just Amastens preferensaktier har klarat sig relativt väl då bolaget visat sig ha en stabil intjäningsförmåga.
Under det senaste året har marknaden översköljts av diverse aktier i denna kategori och jag tycker mig kunna dra vissa slutsatser nu vilket har ändrat min syn något på tillgångsslaget.
De "säkra" preffarna (5-7%) är ganska volatila (runt 30-35%) och står lägre nu än för ett år sen trots att den riskfria räntan har sänkts rejält och inflationen är nära 0.
Varför då?
- Överutbud av antal aktier, marknaden för preferensaktier är mättad?
- Runt 5-7% direktavkastning hittar man stamaktier som känns mer attraktiva på både kort och lång sikt?
Bolagsrisken är förstås högre här men det tycks inte synas i volatiliteten.
Om vi tar och jämför SAS- och Klövern Pref (den senare anses som en av de "säkrare") med Telia samt index så framträder en intressant utveckling:
Om man enbart studerar grafen ovan så tycks inte Klövern Pref ha så många fördelar. Utdelningarna är förvisso inte inräknade här men då Telia och Klövern har ungefär samma direktavkastning så ligger nog Telia något bättre till i alla fall.
Denna "insikt" har fått mig att sälja av de flesta aktier i min "preff"-samling på sistone, speciellt de som inriktade mot fastighetsmarknaden och satsat på stamaktier och preferensaktier som avkastar högre och har lägre volatilitet.
Jag kan mycket väl ha fel i min analys och slutsats och vi får se vad som händer framöver med allas våra preferensaktier, rimligen borde det ske en uppvärdering fundamentalt om låga räntor består, och vi såg vissa tendenser till uppvärdering som i fredags då FED justerade sin räntebana duvaktigt.
Det som ofta händer när uppvärdering sker är att det då tillkommer nya preferensaktier på marknaden vilket missgynnar de befintliga tycks det som.
Vad ser ni för fördelar med exempelvis Klövern-, Balder- och Hemfosa preferensaktier jämfört med exempelvis Telia?
Global Future
