Strategisk allokering och diversifiering

Då och då blir man påmind om risken med aktier i allmänhet och enskilda i synnerhet.

För att minska portföljens totala risk så förordar många att sprida kapitalet i många innehav så att en enskild akties påverkan minskas. Givetvis påverkas potentiella uppsidan på samma gång och andra menar på att man kan ha en större andel i enskilda innehav så länge det är bra bolag och som man har på lång sikt.

Då jag vanligtvis är en försiktig placerare så gillar jag tanken med diversifiering. Fonder har oftast en bred diversifiering inbyggd och det är väl en av fördelarna med värdeinstrumentet. En nackdel med fonder är avgifterna som på lång sikt blir ganska kostsamma varav direktinvesteringar i aktier är att föredra givet rimlig transaktionskostnad.

När Avanza införde courtage för 1 kr i höstas så hängde jag på låset och har haft en tydlig strategi om att bygga upp långsiktiga portföljer med många aktieinnehav sedan dess. Löpande har jag köpt och omallokerat och om man tar sonens portfölj som exempel så ser den ut så här i kostnadsfördelning:

Andelen stamaktier bör växa med tiden i form av värdeökningar och omallokeringar vid rekyler/köplägen, man kan se preferensaktierna som en högavkastande krigskassa.

Vad innehåller de olika delarna då?

• Stabila preferensaktier
• Akelius
• Klövern
• Hemfosa
• Ratos
• Högavkastande preferensaktier
• Amasten
• ALM
• Victoria Park
• SAS
• Stabila aktier
• Atlas Copco
• Beijer Alma
• Castellum
• Clas Ohlson
• HM
• Hemfosa
• Industrivärden
• NCC
• Nordea
• Pfizer
• SEB
• Swedbank
• Tele2
• TeliaSonera
• Förhoppningsaktier
• Betsson
• HiQ
• Knowit
• MQ
• Starbreeze
• UTG

Man kan säkert diskutera om kategoriseringen är rätt men ett visst mått av risk är med i min bedömning.

Totalt får jag det till 27 bolag vilket kanske är i överkant i diversifieringshänseende då den riskminimerande effekten sägs avta efter 15 bolag. Jag tror att åtminstone 20-30 bolag kan vara ett klokt antal då man kan ha flera inom samma bransch som exempelvis bankerna ovan.

I resten av familjens portföljer är det inte lika diversifierat ännu men strategin är ungefär densamma.

Man kan fundera om man ska ha regler för hur stort ett enskilt innehav får vara?